Long time no see.

Jag saknar att blogga och samtidigt inte. Jag saknar att ha fina minnen kvar på pränt men tyvärr så blev det för tidskrävande och för mycket fix kring bilder (som jag egentligen tycker är kul men som jag inte har tid med).

Skulle behöva ett nytt format, eller ett nytt sätt med färre krav på mig själv (ja, det är jag som sätter dom) för att hitta lusten igen.

2020 kommer bli ett år att minnas för alltid och för många människor så har det nog frigjort mer tid. Jag tycker snarare att min tid krymper ihop. Har det att göra med att man blir äldre?

Min energinivå är inte lika hög längre och jag är ofta tröttare. Efter vår flytt så har dessutom restiden till jobbet blivit extremt betungande. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det minst en timme enkel väg. För vissa skulle det här kännas som piece of cake men för mig känns det som en ocean av tid som försvinner. Även om jag cyklar de 2 mil, som det är in till stan, och på så sätt får sjukt mycket vardagsmotion så känns det drygt. Vissa tycker nog också att det är galet att cykla 4 mil tur och retur för att komma till jobbet men helst så undviker jag kollektivtrafiken i coronatider (och det tar för övrigt lika lång tid).

Jag har i alla fall bestämt mig för att fokusera mer tid på mig själv. Det är svårt i vardagspusslet men jag MÅSTE hinna träna själv för att må bra. Nästa år går jag in på det 40:nde året och jag vill fortfarande känna mig som en stark och ung mamma, fru och individ. Det är förresten konstigt det där, att hjärnan stannar på en viss ålder men att kroppen blir äldre. Min gammelfarmor sa någon gång vid 80-års ålder att hon ändå fortfarande kändes sig som 20 men att det bara var skalet som blev äldre. Det är precis så det känns. Skalet blir äldre men själv tycker man att man är i samma ålder som alltid, ung och lovande.

Puss och kram

Helg på ingång…

 

Post Author: Malena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *