Det här med tidsomställning och att komma tillbaka till Sverige

Kul att komma hem och träffa kusiner, vänner och familj.
Kul att komma hem och träffa kusiner, vänner och familj.

Nu har vi varit hemma i en vecka. Sista veckan på Lanta präglades av sjuka föräldrar och första tiden på svensk mark har inneburit trötta huvuden och mycket att packa upp. Där kom den ursäkten för dålig uppdatering här på bloggen. Vilken ångest det har varit att komma hem. Det har varit kallt, riktigt kallt och vi vägrar ta fram vinterkläderna. Hallå, det är ju mitten på april och vi fryser konstant ända in i märgen. Barnen tyckte att vi skulle ta vändande plan tillbaka till Thailand när vi landade på Arlanda.

Tidsomställningen har gått bra. Qatar ändrade om oss från vårt bokade nattflyg till ett dagflyg och det var inte helt vad vi hade tänkt oss. Men resan gick över förväntan trots att vi gav oss av från Lanta klockan fem på morgonen och inte landade i Sverige förrän åtta på kvällen, alltså ett på natten för oss thaitid. Barnen sysselsatta sig på planet med i-pads och film. Vi sov bara en dryg timme och efter att vi hade fått nycklar till vår lägenhet, letat upp täcken och sängkläder så hade vi varit uppe i närmare ett dygn. Det gjorde att alla fyra slocknande på en gång och inte vaknade förrän vid sex på morgonen. Vi har faktiskt inte behövt ha en enda vaken natt den här veckan utan har däckat vid tio och sedan sovit till ungefär sex. En helt okej tidsomställning med andra ord. Det enda som har varit lite jobbigt är att kvällarna har försvunnit i ett töcken då hjärnan har känts helt urlakad men på det hela taget, tummen upp för dagflyg.

Barnen har så smått börjat skola och förskola igen. Det är så klart superkul att träffa alla kompisar och många kära återseenden. Fotbollsträningarna har dragit igång och det riktigt lyser ur ögonen på dom över att äntligen få spela riktig fotboll igen.

Hur tar då barnen hemkomsten? Det har varit lite upp och ner den här veckan. Humöret har pendlat och framför allt hos åttaåringen så känns det som om vi har en liten tonåring i huset. Vi antar att det har mycket med omställningen att göra och att gå från två helt olika liv. Det är så klart inte speciellt enkelt och kanske svårt att själv förstå. Femåringen är mest nöjd över att få sitta med allt lego som ska byggas upp igen och säger själv att han har längtat hem lite grann. Vi vuxna känner av postthailandssyndromet men vet att det tar ett tag innan vi hittar vår plats i livet igen. Det här med att börja laga mat, tvätta och städa igen känns ju så där lagom roligt.

 

Post Author: Malena

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *